Möt konstnären: Rana Kadry

Berätta lite om dig själv och din bakgrund!

RK: Jag heter Rana. Jag är född i Egypten och uppvuxen i Kanada. Som barn och tonåring ritade jag och skrev mycket poesi, men jag hade inga planer på att bli konstnär. I Kairo var normen att bli tandläkare eller ingenjör, men jag hade inte betygen för det.

I stället tog jag en kandidatexamen i inredning och scenografi från The Faculty of Fine Arts i Kairo. Idag känner jag stor tacksamhet över att vara konstnär och kan inte föreställa mig något annat.

Jag började engagera mig i konstscenen efter att ha bytt från grafisk formgivning till illustration. Det tog tid att våga kalla mig konstnär. Mitt arbete tog form under min master i visuell kommunikation på Konstfack, där jag arbetade med feministiska frågor och experimenterade med medier som text och animation. Mitt examensarbete var kortfilmen Woman Is My Last Name.

För att kunna vara konstnär har jag haft brödjobb vid sidan av. Under studietiden i Kairo arbetade jag i ett arkiv på The Rare Books Library för att ha råd med material. I Sverige har jag periodvis haft flera extrajobb samtidigt, som konstpedagog, biblioteksassistent eller ljudboksuppläsare. Vilket påverkade min mentala hälsa. Samtidigt har jag valt bort heltidsarbete för att kunna fokusera på min konst. Det är en utmaning, men jag försöker hitta en hållbar balans.

Finns det erfarenheter från tidigare jobb eller projekt som du har nytta av i ditt konstnärliga arbete?

RK: Direkt efter min kandidatexamen fick jag ett stipendium för att studera multimedia, där jag lärde mig digitala verktyg. Därefter arbetade jag i flera år som grafisk formgivare med webbsidor och appar. Den erfarenheten har format min stil och gett mig en stark digital kompetens, särskilt i att skapa presentationer och portfolior.

Som konstpedagog på Kulturhuset Stadsteatern fick jag erfarenhet av att arbeta med barn och unga, vilket senare ledde till uppdrag inom föreningen Historieberättarna. Jag tror på att börja någonstans och ta steg framåt, även när förutsättningarna inte är perfekta.

Ett konstnärsresidens i Johannesburg blev en viktig höjdpunkt. Under tre månader kunde jag fokusera helt på konsten, vilket gav mig utrymme att experimentera och arbeta mer fritt. Det resulterade i projektet Vi som städar, där en skulptur senare visades på Liljevalchs Vårsalong 2025.

Hur är det för dig att arbeta som konstnär i Sverige idag? Vilka möjligheter och svårigheter möter du?

RK: Det är både givande och utmanande att vara konstnär i Sverige. Jag kom hit 2015 och ägnade de första åren åt att lära mig svenska på heltid. Språket är avgörande för att förstå kultur, historia och sociala sammanhang, men det är fortfarande en utmaning i vardagen.

Jag upplever också att det kan vara svårt att hitta min plats som rasifierad konstnär. Den svenska konstscenen skulle vinna på större mångfald – både när det gäller vilka som får ta plats och vilka uttryck som ges utrymme. Ofta känns konsten ganska förutsägbar, vilket riskerar att begränsa den.

Samtidigt finns det stora fördelar. Möjligheten till utbildning, där många kurser är gratis, har betytt mycket för min utveckling som konstnär.

Hur fick du veta om KnowHow? Varför valde du att vara med?

RK: En väninna tipsade mig om KnowHow, och via deras nyhetsbrev läste jag om deras första Open Call för nyanlända konstnärer med inriktning på offentlig konst. Det kändes perfekt, eftersom jag ville utveckla min konstnärliga praktik mot offentliga gestaltningar och behövde mer praktisk kunskap om hur det fungerar i Sverige. Jag blev antagen till KnowHow Open Call 2024–25. Planen var att arbeta platsspecifikt i grupp, vilket jag tyckte var ett fantastiskt sätt att lära sig.

Hur har KnowHow fungerat för dig? Vad har du lärt dig eller fått ut av programmet (om du har det)?

RK: Sedan jag flyttade till Sverige har jag varit nyfiken på initiativ för nyanlända konstnärer och illustratörer. Min erfarenhet med KnowHow har varit särskilt värdefull – teamet är väldigt engagerat och hjälper konstnärer att utveckla sin praktik och lära sig de verktyg som behövs. Jag har fått möjlighet att visa mitt arbete vid portfoliovisningar och få konstruktiv feedback, delta i studieresor utanför Stockholm, arbeta i grupper med konstnärer jag inte träffat tidigare och ta del av deras erfarenheter. Kontakten med nyckelpersoner som ansvarar för offentliga gestaltningsuppdrag har också gett mig en viktig förståelse för hur systemet fungerar på kommunal och regional nivå. Allt detta har gett mig både praktisk erfarenhet och trygghet som grund för mitt konstnärskap.

Tycker du att KnowHow har hjälpt dig att förbereda dig för andra jobb? Finns det något du hade velat få mer hjälp med?

RK: Ja, genom projektmedarbetarna Anna Högberg, Mia Andersson, Karin Willén och andra KnowHow deltagare fick jag resurser, coachning och stöd. Jag fick till exempel kontakt med konstnären Jelena Rundqvist och möjlighet att assistera henne i en workshop i samband med ett gestaltningsuppdrag i Akalla. Jag har också deltagit i en fortbildning från Konstdepartementet i samarbete med KnowHow, för att utveckla en workshop för barn och unga. Med tydliga uppgifter och deadlines har jag nu min workshop publicerad för bokning på både Konstdepartementets och Skapande Skolas hemsidor. Som medlem i Konstnärscentrum Öst har jag dessutom en profilsida där jag delar några av mina konstverk – ett viktigt verktyg för att få uppdrag.

Det vore intressant om KnowHow även kunde erbjuda kurser inom ekonomi, till exempel hur konstnärer kan trygga sin framtid, frågor kring pension och deklarationer. Särskilt eftersom vi som konstnärer inte har samma villkor och trygghet som andra yrkesgrupper.

Berätta om ditt kommande uppdrag i Eskilstuna! Vad ska du göra? Hur gick det till? Hur förberedde du dig?

RK: Hösten 2025 fick jag ett skissuppdrag från Eskilstuna kommun. Jag fick veta att de har hittat mig genom min profil på Konstnärscentrum Östs hemsida. Kommunen valde tre konstnärer för uppdraget, jag är en av dem. Jag kommer måla en mural på en nätstation. Just nu är jag i planeringsperioden, jag kommer utforska platsen, förbereda allt logistiskt med färger, material och planera hur min skiss ska genomföras på de fyra väggarna. Det kommer bli så roligt!

Hur använder du din konstnärliga utbildning och erfarenhet inför uppdraget? Vilka kunskaper eller förmågor är Eskilstuna mest intresserade av hos dig?

RK: 2011 var jag en del av ett konstkollektiv i Kairo där vi målade muraler i marginaliserade områden, och där föddes min passion för just muraler. Det dröjde dock flera år innan jag kände mig redo att ta muraluppdrag i Sverige. Sedan dess har jag arbetat med det i olika sammanhang – kollektivt, som uppdrag och som assistent – och lärt mig att planera bättre, arbeta mer tidseffektivt och lita på processen.

Min mentor, konstnären Saadia Hussain, har också lärt mig många praktiska färdigheter genom olika gestaltningar. Jag tror att Eskilstuna kommun kan ha nytta av mitt perspektiv som konstnär med icke-svensk bakgrund, samt min erfarenhet av att arbeta med muraler och barn, som var temat för uppdraget.

Hur tror du att uppdraget kommer att påverka ditt framtida arbete som konstnär? Vill du arbeta med liknande jobb i framtiden?

RK: Uppdraget är det första permanenta gestaltningsuppdraget jag får i Sverige. Det är superspännande, både för mitt självförtroende och för min karriär. Att få mer utmanande projekt gör att jag lär mig nya saker och vågar drömma större. Jag skulle gärna vilja fortsätta jobba med gestaltningsuppdrag i framtiden, särskilt stora väggmålningar på fasader, både i Sverige och i andra länder.

Om Rana

Rana Kadry har en kandidatexamen i Scenografi vid konsthögskolan i Kairo 2008. Flyttade till Sverige 2015 och har en master i visuell kommunikation på Konstfack 2022 och en post-master i feministiska studier på Kungl. Konsthögskolan 2024. Hon deltog i KnowHow Open Call 2024 i en konstnärlig platsundersökning tillsammans med Åsa Cederqvist och Holly Keasey på Vår Gård. Hon var med i Liljevalchs vårsalong 2025 och arbetar nu med ett gestaltningsuppdrag i Eskilstuna kommun.

Instagram
Substack