Konstsamordnaren Irma Schultz: Sök med det du brinner för nu

De senaste åren har Irma arbetat med kultur inom Katarina församling. Det har tidigare handlat mycket om musik men numera mer om konstutställningar. Hennes väg inom församlingen började som volontär i Allhelgonakyrkan som ledde till uppdrag som förhandlingsassistent. I uppdraget arbetade hon bland annat med musiken vid gudstjänster.

Konst visas i det som tidigare var ben- och bårhus

Nu fylls hennes tid med konst. Det är främst två platser som används för konsten – Katarina kyrka och Benhuset. I kyrkans södra del finns det fina väggytor som är utmärkta att använda för att hänga konst. Benhuset från 1700-talet ligger i utkanten av kyrkogården. Under åren har huset använts till olika ändamål, från att ha varit ett ben- och bårhus till att förvara trädgårdsredskap. För tio år sen fick redskapen en annan plats och huset blev en plats för konst, teater, musik och reflektion.

Alla kan ansöka om att få ställa ut i kyrkan eller Benhuset. Församlingens konstnärliga råd går igenom ansökningarna och några väljs ut. Tidigare var det ett löpande ansökningsförfarande men det blev ohållbart. Nu har de en ansökningsperiod om året. Den pågår från den 1 augusti till 30 september. De brukar få in ungefär 80 ansökningar och utifrån dem väljer de 12-13 projekt som ges plats i Benhuset eller kyrkorummet. Ansökningsperioden som är öppen under hösten 2024 rör ansökningar om att få göra utställningar under 2026.

Sårbara platser som rymmer existentiella frågor

Urvalet görs av ett konstnärligt råd. Det består av personer från kyrkorådet och några anställda. De har med åren fått en alltmer samstämmig syn på vad som fungerar på platserna. Det är speciella platser och det är viktigt att konsten förhåller sig till det. Det är sårbara platser som rymmer existentiella frågor. Platserna måste mötas med hänsyn och respekt. Även om Benhuset inte är ett kapell betyder det inte att man kan göra vad som helst. Därför är det särskilt viktigt att det finns en tanke om varför man vill genomföra ett projekt på just denna plats. I urvalet vill församlingens konstnärliga råd ha en spridning i uttryck, åldrar men också hitta sådant som lockar olika målgrupper. Det kan vara konst och teater men också lyrik och musik.

Irma började arbeta med konsten för ungefär fem år sedan. Hennes uppdrag innebär att arbeta med urvalsprocessen tillsammans med det konstnärliga rådet. Hon projektleder utställningarna, skriver avtal men kan också hjälpa till med vissa praktiska göromål, som ljus och ljud. För att ställa ut behöver man inte vara medlem i kyrkan men man behöver ha ett andligt intresse och det är en fördel om ens konst kan bidra till ett fördjupat samtal kring existentiella frågor.

Nära samarbete med Stockholms moské och biståndsorganisationen Islamic Relief

Vi pratar om församlingen som en plats för konsten men också med möjliga vägar in i en gemenskap. Här finns möjlighet att träffas och fika eller äta soppa i församlingshuset efter söndagens gudstjänst. Irma beskriver att församlingen verkar för öppenhet och dialog. Katarina församling har till exempel ett nära samarbete med Stockholms moské och biståndsorganisationen Islamic Relief. Tillsammans har de projektet Goda Grannar, ett projekt med rådgivning, samhällsinformation och språkundervisning för nyanlända och asylsökande. Här ryms även babyrytmik under namnet Smågrannarna.

Strävar efter att ha låg tröskel och högt i tak

Samtalet leder in oss på den olikhet församlingar kan ha, även inom Svenska kyrkan. Från högkyrkliga och konservativa till församlingar som är långt därifrån. Irma menar att Katarina församling strävar efter att ha låg tröskel och högt i tak. — Här ser man alla former av kulturuttryck som som skildrar vad det innebär att vara människa eller som gudstjänst, i sin relation till Gud, förklarar Irma. Musik och konst öppnar upp för ett möte med det heliga.

De två olika platserna för konst skiljer sig åt. Om man ställer ut i Katarina kyrka så öppnar vaktmästaren kyrkan. Om man däremot ställer ut i Benhuset så är det konstnären själv som får vakta lokalen. En utställningsperiod är fyra veckor lång, inklusive för- och efterarbete. Konstnären får vara med och bestämma öppettiderna i Benhuset men vanligtvis håller man öppet onsdag-söndag kl 13-17. Alla som ställer ut får ett standardarvode om 10 000 kr. Det finns en bra ljud- och ljusanläggning. Man får gärna sälja sin konst men då det inte är ett vanligt galleri skrivs inte priser ut på verkslistorna. Däremot får det gärna framgå hur man som besökare kan få kontakt med konstnären om man vill köpa ett verk.

Utställningarna ska locka till frågor och samtal

Vi pratar om vad man ska tänka på när man skriver en ansökan. Irma säger att det är viktigt att formulera varför man vill vara på just den här platsen och bifoga ett visuellt material. Det kan vara medskickade filer eller länkar, så det konstnärliga rådet kan få en känsla för hur utställningen kan komma att gestalta sig. Allt måste inte vara färdigt genomtänkt men intentionen bör vara så tydlig som möjligt. Och ett CV. Konstnärerna måste inte ha en utbildning eller erfarenhet även om många har gedigen bakgrund. Urvalet bygger på vad som kan vara intressant för församlingen. Att det är utställningar som väcker olika frågor och locka till samtal.

Låt inte texterna fastna i teoretiska analyser

Vi avslutar samtalet med att prata om tips. Irma tänker att det är viktigt att man litar på sitt uttryck, litar på att man har något att komma med. Men att det är också viktigt att avgränsa sig och välja vad man brinner mest för just nu. Man behöver inte helgardera sig och visa allt man gör utan ta fasta på vad känns mest angeläget just nu. Hennes andra tips handlar om nyfikenhet. Att vara beredd på att möta människor. Det är spännande att möta andra genom sin konst. Ha en öppenhet för alla och en nyfikenhet i samtalen som kan uppstå. Avslutningsvis, låt inte texterna om din konst fastna i teoretiska analyser, ibland lägger sig orden som ett hinder för konsten. Lita på konsten, låt den berätta och öppna upp.